Criscents resa från blindhet till återställd syn

Criscent var väldigt entusiastisk inför operationen, något som är ganska ovanligt när det gäller barn. Vi frågade honom vad han hoppades skulle hända men utan att ha någon riktig uppfattning om vad det innebär att kunna se så svarade han bara ”mer ljus”. Men efter att ha tänkt lite till sa han att han också skulle vilja lära sig att spela fotboll.

Dagen efter såg vi honom ute på gräsmattan. Där sprang han efter bollen tillsammans med en grupp äldre pojkar som också njöt av att ha fått kraftigt förbättrad syn tack vare operation.

När fotbollsmatchen var slut fick vi vara med när Criscent kastade frisbee för första gången i livet. Han tyckte det var så roligt att det blev en lång match – vi hade inte hjärta att sluta.

När vi till slut fick en liten paus så lyfte Sightsavers Sarah Filbey upp Criscent i famnen och pratade med honom via vår tolk.

Sarah berättar: ”Han vände sig upp mot mig. Hans pupiller som nu blivit mörka igen där den grå starren suttit fokuserade på mitt ansikte och jag kände verkligen intensiteten i ögonblicket – att bli sedd av honom för första gången. Jag var säkert bara en suddig blandning av färger eftersom Criscents ögon ännu inte hade återhämtat sig helt efter operationen och hans syn aldrig kommer att bli perfekt. Men oavsett det så såg han mig, och kände igen mig.”

Efteråt pratade vi om Criscents prognos med Dr Ssali och Johnson, specialisten på nedsatt syn. Dr Ssali berättade att på grund av att Criscent inte fått vård förrän sent i utvecklingen så skulle han troligen bara nå 50 procents syn. Barns syn slutar att utvecklas vid sju års ålder och därför är det mycket viktigt att behandla grå starr i tid för att deras ögon ska kunna utvecklas som de ska. Men med hjälp av regelbundna kontrollundersökningar och med anpassade glasögon trodde han att Criscent skulle kunna fungera väl som en seende person och förhoppningsvis även kunna läsa.

Redan samma dag som man tog bort bandagen på Criscent så pratade han om att få börja skolan. Vi hoppas att vi, när vi följer upp den här berättelsen om några månader, får träffa honom med sin nya klass. Lika omtänksam, artig och kvicktänkt som alltid och med glasögonen som bokstavligt talat öppnat en ny värld.

Det har nu gått två och en halv månad sedan Criscent opererades och under den tiden har teamet på Ruharo Eye Hospital undersökt honom två gånger. Första gången kom Nelson Chwa hem till honom i hans hemby Bundibugyo för att kontrollera att ögonen läkte som de skulle. Den andra gången fick Criscent åka till sjukhuset för att få sina nya glasögon utprovade.

Och han har gjort fantastiska framsteg. ”Criscents ögon har läkt väldigt bra,” berättar Joseph Magyezi, samordnare för gråstarrsoperationer för barn på Ruharo. ”Operationen lyckades och han har god syn på sitt högra öga med 60 % funktion och viss navigationssyn med 40 % funktion på det vänstra.”

Nelson Chwa är en av endast fyra utbildade synterapeuter i Uganda. Han arbetar tillsammans med en optiker för att utreda och bedöma vilken styrka Criscent behöver på sina glasögon.

Så fort man har tillverkat glasögonen så går Criscent till Nelsons undersökningsrum för att prova dem. Ett stort leende breder ut sig i Criscents ansikte och det är ett säkert tecken på att han kan se tydligt. Han vänder sig till och med om för att titta på alla som iakttar honom.

”Att bli seende är en process”, säger Joseph. ”När Criscent får sina glasögon kommer han att lära sig använda ögonen med hjälp av det han ser genom dem. Det kommer att bli så han tolkar världen, medan han tidigare gjorde det med känseln och hörseln.” Man kommer nu att regelbundet undersöka Criscents ögon och allt eftersom hans syn förbättras så kommer man förhoppningsvis också kunna minska styrkan på glasögonen.

Under den långa resan hem från sjukhuset sitter Criscent vid fönstret och tittar uppmärksamt ut på det omgivande landskapet. Han är tyst för det mesta men då och då ser man en frågande blick i hans ansikte som får en att undra vad han ser. Hans mormor sitter bredvid honom, hon vill komma hem så fort som möjligt för att kunna visa upp Criscents nya glasögon för resten av familjen.

Vi följer med Criscent när han ska besöka den kommunala skolan i Galiraya där också hans bror Isingoma Gilbert går. Han är klädd i sina finaste kläder och skor för att det ska passa tillfället. Han ser självsäker ut och vill gärna gå i skolan men säger att han är lite rädd.

När Criscent entusiastiskt går in genom dörren till klassrummet ser han sin bror som sitter och skriver bokstaven A och samtidigt uttalar ljudet enligt lärarens instruktion. Criscent ger sig hän direkt och hänger med. Läraren får alla barnen att uttala vokalljudet och Criscent säger efter läraren med ett leende – ”Aaaaa”. Han ler stolt för sig själv. Det är ingen tvekan om att Criscent gillar skolan och han tittar hela tiden koncentrerat på läraren och svarta tavlan.

Under tiden har hans mormor suttit och väntat på stentrappan utanför klassrummet. Hon utstrålar både glädje och stolthet. Trodde hon någonsin att den här dagen skulle komma? ”Nej”, säger hon. ”Jag hoppades och bad för det men under lång tid kunde jag inte skaffa den hjälp han behövde eftersom vi var så fattiga att vi inte hade råd med operation, och jag fick acceptera att han skulle få ett liv med blindhet.”