STÖD OSS
Sightsavers Reports

”Jag kan se mina barnbarn igen. Jag känner mig så lycklig!”

december 2018
Naheed och Mahmoud tillsammans med sina barnbarn.

Vi befinner oss på Layton Rahmatulla Benevolent Trusts sjukhus i Mandra utanför Islamabad i Pakistan. Naheed har grå starr och i dag ska hon gå igenom en sista utvärdering före operation.

55-åriga Naheed lider inte bara av grå starr. Hon har också diabetes och är förlamad i underkroppen på grund av en stroke hon drabbades av för åtta månader sedan. Hon använder rullstol och i dag är det hennes man Mahmoud som hjälper henne att ta sig fram. Hon säger inte mycket, hon verkar olycklig och nästan likgiltig.

Naheed är en av de sista patienterna med grå starr som får en operation tack vare kampanjen En Miljon Mirakel, där vi samlat in pengar för att finansiera en miljon gråstarrsoperationer i de länder där vi arbetar. Man nådde Naheed genom programmet Right to Health, finansierat av UK Aid, där man arbetar för att se till att de mest marginaliserade grupperna i samhället får tillgång till hälso- och sjukvård.

 

En närbild på Naheed där man tydligt kan se hennes grå starr.

Många utmaningar för personer med funktionsnedsättning

Under Naheeds undersökning lägger vi märke till några av de hinder som kan göra det svårt för personer med funktionsnedsättning när de söker vård. Sjukhusets rum är trånga och utrustningen sitter ofta utom räckhåll för dem som använder rullstol.

För ett av testen måste Mahmoud lyfta Naheed under armarna medan en sköterska håller hennes huvud pressat mot ett mätinstrument, samtidigt som läkaren lyser henne i ögonen med en stark lampa. Vi ser hur plågsamt och obehagligt det är för Naheed i den obekväma positionen.

Efter undersökningen följer vi med Naheed hem till hennes svåger i Rawalpindi där hon bor med Mahmoud. Vi går längs stadsdelens labyrintiska gator. Telefonledningar ritar ett brokigt rutnät över himlen ovanför oss. Kvinnor bär på matkassar, män står i grupper utanför små kiosker – och alla tittar på oss.

Plötsligt signalerar Mahmoud åt oss att fortsätta medan han försvinner nerför en annan gata tillsammans med Naheed. Snart förstår vi varför. Gatan vi går blir väldigt brant och vi får kämpa för att hålla balansen i dammet. Det är lätt att förstå att Mahmoud inte skulle kunna köra rullstolen nerför den här gatan, och inte uppför heller. Det är ytterligare ett av de hinder som Naheed möter i vardagen och det just utanför hennes hem.

Naheeds syn undersöks före operationen.
Naheeds syn undersöks före operationen.

”Jag vill arbeta men jag har ingen möjlighet att göra det”

När vi kommer in visas vi in i ett rum som liknar en blandning av sov- och vardagsrum. Sängar och stolar står utmed väggarna. Mahmoud leder Naheed till sängen bredvid där vi sitter och över flera koppar chai-te får vi höra hennes historia.

Naheed började få sämre syn för ungefär fyra år sedan och de senaste nio månaderna har hon i princip inte kunnat se något alls. Tidigare brukade hon arbeta med att sköta andras städning, matlagning och tvätt.

”Jag brukade ta hand om allt i mitt hem”, berättar hon. ”Men nu är jag oduglig på grund av min sjukdom. Jag var så aktiv – nu är jag väldigt lat. Jag vill arbeta men jag har ingen möjlighet att göra det.” Mahmoud körde tidigare taxi men nu tillbringar han oftast tiden med att ta hand om sin fru och de tvingas båda att lita till sina söner för ekonomiskt stöd.

Båda Naheeds söner har barn. De är en stor del av hennes liv och hon vill förtvivlat gärna kunna se dem igen. ”Jag vill se min familj. Jag vill se mina söner, mina barnbarn … Jag kan bara se att det sitter någon där men jag kan inte urskilja några ansikten.”

Naheed precis efter operationen.
Naheed precis efter operationen.

Dag 2: operationen

En tryckande värme ligger över dagen för Naheeds operation, även om det kraftiga åskvädret som fick fönstren att skaka natten innan har rensat luften något.

I kvinnornas väntrum, med stora fönster, fläktar som väsnas och sängar utmed väggarna, sitter kvinnor och väntar på sina gråstarrsoperationer. Det är väldigt tyst och stämningen i rummet är spänd. Naheed, som har med sig sin dotter Busheer som stöd, har precis fått blodtrycket och blodsockernivåerna undersökta. Eftersom hon är diabetiker är det mycket viktigt, för om hennes nivåer är för höga så kommer man att ställa in operationen.

En efter en leds kvinnorna i väntrummet in i operationssalen och snart blir det Naheeds tur. Där inne finns tre små rum med två operationsbord i varje. Det finns en kirurg för varje par bord och en patient förbereds medan en annan opereras. Det verkar vara ett effektivt system och man förstår varför LRBT klarar av att genomföra ungefär 60 operationer om dagen. Ingreppet tar bara 20 minuter och sedan är Naheed tillbaka i väntrummet igen. Även om hon verkar ängslig är hon redan mer optimistisk. ”Jag är glad”, säger hon. ”Jag tackar Gud.”

Senare samma dag

Vi kommer tillbaka hem till Naheed när det är dags att ta av hennes bandage. Familjemedlemmar och grannar strömmar in i rummet. Optikern som kommit tar försiktigt bort bandaget. Han torkar Naheeds öga och applicerar sedan ögondroppar. Därefter håller han upp tre fingrar och om Naheed kan se dem så vet vi att operationen lyckats. Vi ser alla på med spänning. Och … hon svarar rätt! Vi drar en kollektiv suck av lättnad och den spända atmosfären i rummet går över i glädje.

Medan resten av familjen pratar entusiastiskt med varandra så frågar vi Naheed vad hon mest ser fram emot att se. Svaret är självklart: barnen och barnbarnen. Hennes yngsta barnbarn, Savera, bärs över till Naheed som nu för första gången kan se henne ordentligt. Det är en fantastisk upplevelse att få se Naheed hålla Savera i famnen och titta henne noga i ansiktet och pussa henne.

När vi frågar Mahmoud hur det känns nu när Naheed fått tillbaka synen så säger han först ingenting. Vi tror att han kanske inte hörde oss, men sedan ser vi tårarna i hans ögon. Han kämpar för att försöka säga något men känslorna bara klumpar sig i halsen. Att se en stark och självsäker man som Mahmoud gråta av lättnad visar hur tuffa de senaste fyra åren varit för honom.

Naheed och Mahmoud ler in i kameran efter operationen.
Naheed och Mahmoud ler in i kameran efter operationen.

Dag 3: en ny kvinna

Vi träffar Naheed på sjukhuset när det är dags för hennes uppföljande undersökning. Sedan följer vi med henne hem till hennes son och vi märker genast att något har förändrats.

Den tysta tillbakadragna kvinna vi först träffade är nu glad och avslappnad. Hon ler och skrattar där hon sitter i rullstolen omgiven av sina lekande barnbarn. Man ser hur hon trivs i deras sällskap och man ser hur kärleken till dem verkligen strålar när hon pussar lilla Savera och pratar med Noor, som stolt visar upp sig i sin nya rosa klänning.

”Mina barnbarn har varit här sedan igår kväll, så jag känner mig så lycklig med dem och jag kan se hur de rör sig runt omkring och de leker med mig. Så jag känner mig verkligen lycklig.”

Att få tillbaka synen verkar ha motiverat Naheed att också förbättra sin hälsa på andra sätt. Hon får nu behandling mot förlamningen hon lider av och hon är hoppfull om att hennes tillstånd kan komma att förbättras lite.

Det är lätt att förstå vilken genomgripande betydelse en gråstarrsoperation kan ha när man ser hur Naheeds förhoppningar förändrats så mycket. Naheed har inte bara fått tillbaka synen, hon har också fått tillbaka självkänslan och vi känner en djup tacksamhet över att få ha varit med på en del av hennes resa.

Vill du läsa mer om vårt arbete?

Sightsavers och ögonhälsa

Fler berättelser

Madalitso Nyangulu sitter på sin motorcykel.
Sightsavers Reports

Madalitsos berättelse

Varje onsdag ger sig Madalitso ut på Malawis landsbygd med sin motorcykel för att behandla människor med nedsatt syn.

september 2018
Zamurrad sits alone in her home in Pakistan.
Sightsavers Reports

Zamurrads berättelse

Zamurrads liv stannade av när hon utvecklade grå starr men tack vare en rutinoperation så fick hon tillbaka sin självständighet.

september 2018
Sightsavers Reports

Winesis berättelse – uppföljning

Efter år av rädsla och kamp har Winesi och hans familj funnit hopp tack vare en gråstarrsoperation som var möjlig tack vare ditt stöd.

september 2018