Sightsavers Reports

Blindheten halverad i det avlägsna Sundarban

I den här avlägsna regionen i östra Indien var tidigare en av 50 människor blind. Men tack vare ett Sightsavers-projekt har man förändrat sättet att arbeta med ögonhälsa och med det förändrat tusentals människors liv.

Människor går av en båt i en hamn.

I Indien antas en av 100 människor vara blind men i regionen Sundarban var den siffran tidigare en av 50.

Sundarban är ett avlägset område bestående av 102 öar som ligger i deltaregionen västra Bengalen i Indien. Över 40 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Det gör att människor inte har råd att resa till vårdcentral eller sjukhus för undersökningar eller betala för behandling av vanliga ögonsjukdomar (som enkelt kan behandlas) som grå starr.

Lyckligtvis har ett Sightsavers-projekt hjälpt till att förändra ögonsjukvården i Sundarban och säkerställt att människor kan få den behandling de behöver.

Mellan 2013 och 2018 reformerade man regionens ögonvård genom Sightsavers projekt Eye Health Service Strengthening Project, vilket finansierades av Standard Chartered. Tillsammans med partner hjälpte man i programmet till att etablera 17 ögonkliniker och undersöka över 451 000 barn och 401 600 vuxna för ögonrelaterade problem. Man delade ut över 13 300 par glasögon och genomförde 32 000 livsförändrande gråstarrsoperationer. Bättre utrustning och utbildning levererades till fem sjukhus och människor fick lära sig hur man identifierar ögonhälsoproblem.

På årets världssyndag presenterades ny forskning som visar att programmet åstadkommit betydande och långsiktiga förbättringar för ögonvården för de 4,7 miljoner människor som bor i Sundarban.

Innan man startade programmet var en av 40 människor över 50 år i regionen blind. I dag har den siffran fallit till en av 80.

Hur kunde vårt arbete i Sundarban göra så stor skillnad? Vi såg till att finnas där människor behövde oss. Och det innebar att det aldrig var en enkel uppgift att resa från Sightsavers Indiens kontor i Delhi.

32 000
patienter opererades för grå starr genom projektet

Resan för att träffa några av de människor vi hjälpte

Tre kvinnor går förbi ett par skåpbilar.

1. Flyg till Calcutta

Efter att ha flugit från Delhi till Calcutta och tre timmars bilfärd, anlände teamet till Diamond Harbour.

Båtar i en hamn.

2. Bilfärd till färjehamnen

Nästa dag körde de två och en halv timma till en färjeterminal full av trålare och färjor.

Många människor står ombord på en färja.

3. Med bussfärja

Sedan steg de ombord på en fullpackad färja för en timmas resa till en av öarna i Sundarban.

Män sitter ovanpå en bil som kör på en gropig väg.

4. På lastbil

Till sist körde de 45 minuter på dåligt underhållna vägar för att nå en av ögonklinikerna.

Debola och Nami.

Debola och Namis berättelse

”Jag kan se väldigt tydligt nu. Jag kan till och med använda mitt fisknät på natten nu när min syn är återställd.”

Debola och Nami.

Debola bor med sin man Nami i en liten by i Sundarban. För några år sedan drabbades de båda av grå starr och deras syn blev allt sämre. Nami brukade fiska i floderna i närheten för att försörja sin familj men för omkring nio år sedan råkade han ut för en olycka i arbetet, vilket han tror är orsaken till att han förlorade synen. I takt med att hans syn blev sämre så förlorade han också förmågan att arbeta.

Debola sa: ”Jag har två söner och en dotter. När jag hade problem med ögonen så kunde jag inte se någonting. Allt såg svart ut – helt svart. Jag kunde inte laga mat och sörja för min familj ordentligt på grund av mörkret.”

De två blev allt mer desperata och försökte bota sig själva genom olika kurer, till exempel med lotushonung, lokala löv och blad och till och med sniglar som de lade direkt på ögonen. ”Jag visste inte vad orsaken till mina problem med ögonen var”, berättade Debola. ”Min man gav mig mollusker och sniglar, vi tog ut vattnet och hällde det på ett blad. Min man hällde sedan vatten från bladen i ögonen på mig för att bota blindheten.”

”Att åtminstone kunna ta någon typ av botemedel gav mig tillfredsställelse men det gjorde ingen skillnad för synen.”

Lyckligtvis för Nami and Debola så kunde de få hjälp tack vare det projekt för ögonhälsa som Sightsavers driver i Sundarban. De hänvisades till en tillfällig ögonklinik i närheten och erbjöds gråstarrsoperation.

Efter operationerna kunde både Nami och Debola återgå till sina normala liv. Nami sa: ”Jag kan se väldigt tydligt nu, även på natten. Jag kan till och med använda mitt fisknät på natten nu när min syn är återställd.”

”Jag kunde inte laga mat och sörja för min familj ordentligt på grund av mörkret.”

Sandhya ler mot kameran.

Sandhyas berättelse

”Min största glädje är att kunna se mitt barnbarn igen.”

Sandhya ler mot kameran.

47-åriga Sandhya är lärare och bor i Namkhana. Hon led av brytningsfel som orsakade en gradvis försämring av synen, vilken begränsade hennes självständighet i hemmet och påverkade hennes förmåga att undervisa lokala barn, eftersom hon inte längre kunde läsa skolböckerna. ”När jag började förlora synen oroade jag mig för att bli blind också”, berättade hon.

Trots att Sandhya har det relativt gott ställt så hade hon inte tänkt på att gå till läkaren på grund av att glasögon var alltför dyra och att läkarmottagningen låg för långt bort. Namkhana är en grönskande by med tropisk vegetation men den är också avlägsen, och många platser går inte att nå under regnperioden.

En dag fick Sandhya besök av den lokala sjukvårdaren Laboni. ”Hon berättade för mig att det var möjligt att få behandling och att en tillfällig ögonklinik skulle komma och att jag kunde få behandling där”, minns Sandhya. Tidigare hade hon inte trott att något sådant var möjligt för människor som henne, berättade hon. ”Jag trodde att det kanske var en bluff – ingen skulle komma för att ge oss behandling.”

Sandhya begav sig till kliniken, som anordnades av Sightsavers bara några minuters promenad från hennes hem. Hon fick prova ut glasögon och efter en vecka kom de. ”Jag hade aldrig haft glasögon förut. De kändes som ett tryck på näsan – jag var tvungen att vänja mig vid dem. Men nu kan jag göra allt som jag inte kunde göra innan. Min största glädje är att kunna se mitt barnbarn igen.”

Sedan första besöket har Sandhya blivit god vän med Laboni, sjukvårdaren som först hänvisade henne till behandling. Genom att skapa förhållanden med människorna i samhället så uppmuntrar Laboni dem att uppsöka ögonklinikerna.”

”Det finaste med arbetet här är när någon får tillbaka synen”, berättade Laboni. ”Deras glada ansikten gör mig väldigt glad.”

“Jag hade aldrig haft glasögon förut. Jag var tvungen att vänja mig vid dem.”

Sholeha tittar in i kameran.

Sholehas berättelse

”Jag hyser gott hopp om att kunna se efter operationen.”

Sholeha tittar in i kameran.

Sholeha är 90 år gammal. Hon grät när hon berättade om sin vardag för oss. ”Jag kan inte se någonting”, sa hon. ”Jag ramlar ofta hemma.”

Grå starr gjorde Sholeha blind och det gjorde det svårt för henne att bo på egen hand. Som väl var hörde hon talas om en tillfällig ögonklinik som Sightsavers hade bara en kort promenad från hennes hem. Efter att ha besökt kliniken hänvisades hon vidare för gråstarrsoperation. ”Jag hörde talas om den av mina grannar”, sa hon. ”Det tog mig 15 minuter att gå dit. Jag hyser gott hopp om att kunna se efter operationen.”

Bristen på infrastruktur i regionen kan göra det särskilt svårt för kvinnor som Sholeha att få behandling. Många människor lever isolerade med liten kunskap om vad som finns tillgängligt för dem och på grund av sociala konventioner kan de inte resa ensamma. För att komma till rätta med det erbjuds nu en ny typ av vård där man beger sig ut till avlägsna samhällen. Ambulerande uppsökande kliniker arrangeras på platser som väljs ut för att kunna nå så många människor som möjligt.

Många kvinnor som besöker klinikerna kommer klädda i sina finaste sarier och ser även besöket som en social händelse där man får chansen att lämna hemmet och träffa andra i samhället. På det sättet blir de uppsökande klinikerna och lokala vårdcentralerna något som också stärker kvinnors egenmakt och det blir liv och rörelse där man möts. Det görs många hembesök också för att övertyga dem som är osäkra och nervösa inför att få behandling. Varje berättelse om en lyckad gråstarrsoperation eller ett par nya glasögon hjälper till att uppmuntra andra att våga ta steget.

“Jag hörde talas om den av mina grannar. Det tog mig 15 minuter att gå dit.”

Utvärdering av projektets inverkan

Sightsavers bedriver oberoende högkvalitativ forskning för att understödja vårt arbete med att bekämpa blindhet som kan undvikas. Vi har ett internt forskningsteam som bidrar till den växande mängden vetenskapliga bevis och säkerställer att våra program baseras på tillförlitliga data, bevis och insikter.

Vår forskning hjälper oss att uppmärksamma förekomsten av synnedsättning, påvisa brister i vård och stöd och demonstrera nya tillvägagångssätt som kan göra positiv skillnad i människors liv. Besök vårt forskningscenter (på engelska) för att läsa hela rapporten.

Genom den uppsökande verksamheten i Sundarban har man med projektet kunnat skapa medvetenhet kring ögonhälsa bland lokalbefolkningen och sprida information om den vård som finns tillgänglig. Läs mer om framgångarna med projektet nedan.

Närbild på hand som fyller i formulär med penna.

Vårt forskningscenter

Sightsavers har officiell status som oberoende forskningsorganisation (IRO) och vi är en av få internationella biståndsaktörer i Storbritannien som har den.

Besök forskningscentret

Hur vårt arbete skapat medvetenhet i samhället

Sjukförsäkring

Antalet människor som känner till att staten erbjuder ett sjukförsäkringssystem har mer än fördubblats, från 38 procent till 85 procent.

Läkarbesök

Antalet människor som skulle besöka ögonläkare om de inte kan se tydligt har fördubblats, från 44 procent till 90 procent.

Gråstarrsbehandling

Antalet människor som känner till att staten erbjuder gratis gråstarrsoperationer har nästan fördubblats, från 43 procent till 81 procent.

Läs mer om vårt arbete

Sightsavers och ögonhälsa