“Hela min familj är blind på grund av grå starr”

Chandrakala säger att barnen haft det svårt att leka och umgås med andra. ”Medan de andra barnen lekte så satt de bara utanför huset. De bara sitter”, berättar hon. Shrasthi, en av döttrarna i familjen, förklarar vidare: “En del barn säger ’prata inte med dem, de är blinda. Om du pratar med dem blir du också blind.’”

Som tur var gick två av döttrarna, Muskan och Anshu, i en mellanstadieskola där Sightsavers har ett program för att kontrollera ögonhälsa. Lärarna där har utbildats i att upptäcka synproblem och förstod att både Muskan och Anshu hade grå starr. Men eftersom Chandrakala och Sanjesh inte kan läsa så hade de svårt att förstå hur de skulle gå vidare för att deras döttrar skulle kunna få behandling.

Till slut besökte en sjukvårdare familjen Yadav och upptäckte att alla utom en av familjemedlemmarna hade grå starr. De remitterades då direkt till Sewa Sadan-sjukhuset i Bhopal, ungefär sex mil från deras hem. Sightsavers kunde täcka kostnaderna för operation och transport tack vare våra generösa givare. Det var en stor lättnad för familjen, som är beroende av Sanjeshs fabriksjobb.

På grund av svårigheterna att leva med blindhet klarade sig familjen bara precis. Men deras dotter Muskan sa att hon såg fram emot att kunna hjälpa till mera hemma. ”Efter operationen kommer jag att kunna hjälpa till mer med mina syskon, som att klä på dem” säger hon. ”Och jag kan också hjälpa dem med skolan.”

Ju mer vi lärde känna Muskan så förstod vi hur beslutsam hon är. Hon berättade att hennes skolkamrater till och med trott att hon ljög om att inte kunna se, eftersom hon ändå gjorde sitt bästa för att studera och delta i skolaktiviteter.

Man hade planerat att operera barnen först. Den ansvariga kirurgen Dr Peena förklarar: ”Om vi kan fånga upp dem tidigt blir resultaten bättre. Annars blir ögat undertryckt.” Tyvärr hade många i familjen en infektion när vi var på besök så det var bara Muskan som kunde opereras.

Trots att bara en operation blev av var hela familjen Yadav märkbart lättade när vi träffade dem i deras hem. Barnen fnissade och lekte tillsammans och Chandrakala tog ömt våra händer i tacksamhet. ”Vi är alla väldigt glada”, sa hon. ”Nu kan Muskan läsa och skriva. Hon har fått livet tillbaka. Nu kan hon få en ljus framtid.”

Men det är Sanjeshs förändring som är tydligast. Innan Muskan opererades var han väldigt olycklig och med böjt huvud gick han oroligt fram och tillbaka på sjukhuset. Men nu går han med huvudet högt och berättar för oss att han är hoppfull inför sina döttrars framtid.